Återfallsprevention är en form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och bygger på social inlärningsteori och kognitiv psykologi. Metoden grundas på att identifiera ett antal vanliga typer av triggers (utlösande faktorer) för återfall, bland annat negativa känslomässiga tillstånd som exempelvis nedstämdhet och ångest eller konflikter med andra personer. Med dessa faktorer som utgångspunkt ses återfall i missbruk som en process. Den startar med tankar och känslor kring för exempel opiater i vissa situationer och leder fram till att personen inte klarar av att hålla fast vid sitt mål. Målet sätts av individen och det kan vara antingen ett kontrollerat användande (“harm reduction”) eller helt att undvika att ta droger.
Metoden syftar till att ge yttre (beteendeinriktade) och inre (kognitiva) färdigheter att påverka såväl återfalls- som nykterhetsprocessen, och därmed möjligheter att undvika återfall. De yttre färdigheterna handlar bland annat om att kunna tacka nej till droger på ett effektivt sätt. De inre färdigheterna handlar om att tillägna sig ökad förmåga att känna igen, undvika och hantera risksituationer för återfall. På senare år har även tekniker från ”tredje vågens KBT”, såsom att hantera sug med acceptans och medveten närvaro, börjat användas i återfallsprevention. Andra inslag som tillkommit på senare år handlar om hur man ska hitta ett stödjande umgänge och nätverk, och om att ha en balanserad livsstil.
Återfallsprevention omfattar följande grundmoment:
- Kartläggning av risksituationer: tankar, känslor och beteenden som utlöser känslor av sug efter alkohol.
- Färdigheter att hantera sug.
- Kartläggning av positiva och negativa konsekvenser av såväl drickandet som av nykterheten.
- Olösta problem som riskfaktor för återfall. Problemlösning.
- Att tacka nej till droger.
- Tidiga varningssignaler och riskabla beslut.
- När livet överraskar – nödplaner för oväntade och omtumlande händelser.
- Summering och utvärdering.
